IDA

gråter jag för att jag ibland känner mig så värdelös och otillräcklig? eller är det för att psykologiläraren numerar hatar mig för att jag inte tror på det psykodynamiska perspektivet, beteende perspektivet och alla andra perspektiv? hur ska jag kunna tro på det när hon inte ens kan förklara och ge mig konkreta exempel?
eller gråter jag av lättnad för att jag har det för bra? eller för att tompa äntligen kommit hem? eller är det för att pressen på axlarna är för stor, jag är rädd att jag inte ska klara det?
jag fattar ingenting.

Känslan av att känna sig otillräcklig tränger sig på.