IDA

Det handlar om uppmärksamhet
Det är så uppenbart, allt du vill ha är uppmärksamhet. Du är fast vid att få uppmärksamhet att du inte märker hur de omkring dig börjar ta avstånd ifrån dig. Det är alltid du, du, du, du. Alla handlingar du gör går ut på att få så mycket uppmärksamhet som möjligt, får du inte tillräckligt med uppmärksamhet så tar du till med drastiskare handligar, och visst, det finns säkert någon som går på dina listiga med så genomskinliga försök.
Du trodde att du kunde lura mig också, tyvärr, jag vet hur sådana som du funkar.
Du kör det vanliga "åh, du är en av mina bästa vänner och du betyder så mycket", efter att man har pratat med dig i ca 1-2 dagar, vis msn! Hur äkta är det? Inte ett dugg. Det blir bara pinsamt för dig, för fler och fler kan se rakt igenom dig. Snart finns det ingen kvar som du kan försöka dra med dig, ingen du kan försöka få att tycka synd om dig. För det är också en sak du vill, du vill att man ska tycka synd om dig.
Men det är inte mer synd om dig än om någon annan, du vill bara ha någon som tycker synd om dig eftersom det ger uppmärksamhet. Och jag får inte säga vad jag tycker, men du får säga vad du vill, rättvist? Jo, du tycker ju det. När du inser att jag har rätt i en diskussion byter du ämne direkt, du kan ju inte ha fel, och så kommer du på något nytt att klaga på, vilket du inte har minsta lilla rätt till eftersom du har det hur jävla bra som helst! Och när du insett att "fan, hon bryr sig inte, hon kommer inte tycka synd om mig", då tror du att allt är som vanligt igen, vilket det självklart inte är. Du förstår inte, du förstår inte om man "dissar" dig, du vill inte förstå, du tror att alla tycker om dig, men du har fel, fel, fel.
Det är bara det att du har låst in dig i den här svarta bubblan och där sitter du och tänker "det är så synd om mig, så synd om mig. Jag måste hitta någon som tycker synd om mig, jag måste få uppmärksamhet, jag måste få bekräftelse på att det är synd om mig." Man hade kunnat tycka att det är synd om dig för att du är såhär "korkad" och sitter i den här bubblan, men nej, jag tycker inte synd om dig. Du har själv satt dig i den situationen och det är så många som har erbjudit dig sin hjälp, men du är så fast i din "tycka synd om sig själv bubbla" så du inser det inte. Kom inte och tro att du känner mig och kom inte och säg att jag är din vän, för du känner inte mig.